Thursday, 31 May 2007

Oh my god alltså verkligen, verkligen oh my god...


"Paris har slutat äta- Stjärnan matvägrar efter fängelsestraffet."
Men hade det inte varit mycket mer intressant om hon någon gång bestämde sig för att börja äta...

Sam

Jag bor tillsammans med Sam. När jag kommer hem efter jobbet sitter Sam inne i tvättstugan och gråter. Han är så jävla klängig. Det spelar ingen roll vad jag gör, han vill alltid vara med. Jag förstår inte hur någon kan vara så oerhört efterhängsen, det kommer aldrig att bli något av honom. Jag önskar att han kunde vara lite mer oberoende. Då kanske man skulle kunna få en lugn stund lite då och då.

När jag lagar mat brukar han komma ut i köket. Han tror att han ska få middag. Jag tänker inte ge honom något. Jag har sagt det till honom men han förstår inte. Han kanske är döv. Eller så är han bara lite efterbliven. Han kommer till och med och vill ligga brevid mig i tv soffan men när jag säger nej går han tillbaka ut till tvättstugan och gråter igen. Men det förstår ni väl, vem skulle vilja ha honom liggandes brevid sig? Hans satans dreggel över hela soffan och hans snuskiga andedräkt i ansiktet. Det luktar ju som att något krupit ner i hans hals och dött... Dessutom är han alltid hårig och smutsig. Jag tror att jag aldrig någonsin har sett honom duscha. De enda gånger han kommer i kontakt med vatten är när han dricker eller när vi är ute och promenerar. Då tycker han att det är jätteroligt att plaska i vattenpölarna. Jag är inte lika entusiastisk.

Han har tusentals fästingar över hela kroppen också som han inte har brytt sig om att ta bort. Några av dem är uppemot en centimeter i diameter och det dröjer inte länge förrän de ntrillar av och hamnar på golvet runtom i huset.

Sam har en leksak som han älskar över allt annat. En liten gummigrej med ett rep knutet runtom. Inget skänker honom mer njutning än när man kastar den åt honom. Eller låtsas kasta den för den delen. Han märker ingen skillnad. Pucko. Han springer åt helt fel håll och letar i buskarna. Ibland tar det honom flera minuter att inse att jag fortfarandeharleksaken i min hand.

Jag tror att han har något problem med blåsan också. Han går jämt runt och kissar lite vart än det faller honom in. Eller det kanske är någon skum fetish för han tycks föredra träd. Ja du, han är allt en udda typ den där Sam. Mycket konstigheter har han för sig men det bästa med honom är nog att han aldrig slutar vifta på svansen.

Wednesday, 30 May 2007

Jag?



Okej, folk har alltid anklagat mig för att vara antisemit i min heliga kamp mot sionismen men det här är ju för fan löjligt...

Monday, 28 May 2007

Städfeber och fågelinfluensa

Tony på båtradion.

"Lomond Chieftain to Cruise base, over"

"Cruise base to chieftain, over"

"Du, nu har svanarnas ungar kläckts häruppe. "

"Ehhm, vad?"

"Ja, jag tror nog allt att det är åtminstone fyra stycken. Ja vi har ju väntat hela våren, nu. De måste ha kläckts under natten."

Susanne skrattar förbryllat. "Jahaja."

"Det är svanarnas ungar."

"Ja du sa det."

"Gjorde jag?"

"Mmmm."

"Ja det är hela sex stycken."

"Men du sa ju fyra?!"

"Nej sex stycken ska det vara."

"Okey, jag ska föra ditt budskap vidare Tony."

"Vad bra, tack så mycket."

"Det var så lite så."

Tony är en mycket rar karl om än aningens förvirrad. Två minuter senare.

"Lomond Chieftain to Cruise base, over"

"Cruise base to chieftain, over"

"Du, det är inte alls fem ungar det är hela sex stycken."

.........................................................................................................................................................................

För övrigt har jag "städat" dvs flyttat runt allting inne i skrubben. Alla är mycket stolta över mig. Inte minst jag själv. När man växer upp i mitt hus är det inte konstigt att man har lärt sig hur man genomför ett lyckat parti av vad vi i vår familj brukar kalla för "kvasistädning". Efter flera år av långa träningspass har jag äntligen behärskat denna urgamla konst som har gått i arv i generationer i min familj. Min mor fick lära sig av sin och i sin tur har nu min mor så vänligen delat med sig av den till mig och nu känner jag att det är min tur att föra kunskapen vidare. Det går stort sett ut på att lyckas gömma så mycket skräp du kan på en så liten yta som möjligt.

Okey, go.