Nu händer det sig att vi är så vana att ha Ben hemma så när han inte kommer hem på fredag kvällen och vi inte heller hör från honom på lördag eftermiddag tänker vi som de pessimister vi är att helvete, tänk om det har hänt något, tänk om han har gått och dött. Sam ringer och när han hör Ben i andra änden andas han ut med ett, "Ja men då lever du i alla fall"
När Ben svarar "Ja knappt" förstår vi ingenting... Va?
Claires lediga vecka: Landar på Glasgow International och Ben möter upp med Eilidh i släptåg. Som gjort för en lycklig återförening. Visst.
Där sitter de lugnt och väntar på att rullbandet med väskorna ska komma igång så att de kan få tag på Claires väska var i hon har packat alla sina prylar som behövs för att utöva extremsporter i kalla Skottland. Däribland våtdräkt, klättringstillbehör och ja, allt som kostar massa pengar helt enkelt.
De tänker mest bara på att få komma därifrån när ett knappt hörbart pipande går igång. Folk vänder sig om lite förstrött och undrar vad det är som låter. De blir uppmande av vakter att det är nog bäst att evakuera. Jaha tänker de och börjar röra på sig i sansad takt. När de som går först når dörrarna blir det oro i leden. Varför väller det rök in ifrån den enda utgången? Jaha, då kanske det var dags att röra på sig i lite snabbare takt tänker alla och börjar rusa åt olika håll. Alla letar panikslaget efter nödutgången.
När de äntligen lyckas komma ut i friska luften ser de hur terminalbyggnaden står i lågor. Det står inte riktigt klart vad som har hänt men det känns ganska onödigt att stå kvar och stirra sig blind på det så de resonerar som så att om de inte beger sig nu så kommer de hamna i värsta trafiksmeten när alla andra bestämmer sig för att ta sig från flygplatsen.
Väskan, om den fortfarande är intakt, kan de väl plocka upp vid ett senare tillfälle.
Det lustiga är att varken jag eller Sam har hört om vad som inträffat, det är bara vår negativa inställning till livet eller möjligtvis våra övernaturliga krafter som informerar oss om händelsen...
