Junsele i mitt hjärta

Vändning för Junsele med utländska lån

I Junsele i Ångermanland finns inga fotbollsspelare. Ändå tycker man att det behövs ett division 3-lag på orten. Ideellt arbete och gåvor i form av möbler och mat gör att nio utländska spelare kan förstärka klubben.

Moldavien bidrar med åtta toppspelare och Ukraina med en. Innan spelarna kom hade Junsele 0-38 i målskillnad på fyra matcher. Men nu vinner man igen.

På bygatan i Junsele har fotbollsspelare i alla tider kommit gående på väg till träningen. De senaste åren har ortens egna spelare blivit allt mer lätträknade på trottoaren. Nu finns ingen kvar. Åtta moldavier och en spelare från Ukraina utgör stommen i division 3-laget. Det är nu dessa nio som varje dag går längs bygatan på väg till gräsplanerna.
- Vi har kommit hit för att hjälpa Junsele. Varför de saknar spelare vet vi inte, men vi ska göra allt som går för att klubben ska vinna sina matcher, säger mittfältaren Vladimir Japelau.

Spelarna har ingen lön, de spelar för mat och husrum. De bor i lägenheter som stått tomma och som klubben hyr av kommunen. Junseleborna har hjälpts åt med att frakta dit möbler som skänkts till spelarna. Ändå är det spartanskt och mycket kalt på väggarna. Dagens Nyheters utsända får följa med in till Serghei Cebotari som bor ensam, en del spelare bor i par. Junsele IF står också för maten. Endera får spelarna pengar och handlar själva eller så kommer ortsbor och lämnar mat.
- Vi turas om att laga soppa till lunch och äter hos varandra. Ibland får vi äta middag hos någon av ledarna i klubben. Ute i samhället är vi nästan aldrig, vi håller hos hemma, säger Serghei Cebotari.

Om Sergheis fritidsintresse råder inget tvivel. Han har travar av moldaviska pocketdeckare i lägenheten.

Persiennerna är neddragna som skydd mot norrländsk sol. Spelarna som kommer in i lägenheten hjälps åt att förklara hur svårt det är att sova på nätterna när det är så ljust. I Moldavien är det kolsvart.

Kolsvart har också en stor del av säsongen varit för Junsele IF. I fjol kom laget femma i serien, med god hjälp av ukrainska spelare och tränaren Misha Dunets. I år stod det tidigt klart att truppen skulle genomgå en radikal gallring. En efter en försvann ortens egna spelare. Studier och arbete på annan ort gick före fotbollen och snart stod lagledaren Thomas Hellgren kvar med två A-lagsdugliga spelare, de 17-åriga tvillingarna Erik och Nils Lundberg från Backe, tre mil västerut.
- Oj, vilken motvind det var ett tag. Vi jobbade hårt för att kunna ställa ett lag på benen, men var nära att ge upp. I elfte timmen löste det sig, säger Thomas Hellgren som engagerat sig som tränare och ledare i tio år.

Laget kunde inte genomföra en enda träningsmatch innan starten i division 3 mellersta Norrland, det fanns inte tillräckligt med spelare. Hela tiden arbetade man intensivt för att ordna visum för en grupp ukrainska spelare, men veckorna gick och de förhoppningarna grusades av en rad byråkratiska och krångliga skäl. När serien började fick Junsele IF samla ihop varje tänkbar spelare i bygden, sådana som slutat för länge sedan och helt oprövade 15-16-åringar.

Efter fyra matcher hade laget
0-38 i målskillnad. I en av matcherna hade man bara nio man på planen. Mörka moln tornade upp sig över Junsele. Men just när det såg som svartast ut kom vändningen.

Tränaren Misha Dunets hade under vintern haft uppdrag i Moldaviens högsta liga. Med goda kontakter i landets fotbollsförbund började han rycka i de rätta trådarna. Snart fanns en lista med namn på åtta spelare från fyra klubbar i Moldaviens två högsta serier som var villiga att tillsammans med Misha ge sig iväg till Norrlands inland och rädda ett lag i nöd. I hemlandet (som brukar kallas Europas fattigaste land) är spelarna professionella och tjänar enligt egna uppgifter cirka 1.000-2.000 dollar i månaden. I Junsele spelar de för uppehället.
- Vi har fått en chans i livet. Det är ett äventyr och vi får se ett annat land. Kanske kan någon av oss bli upptäckt och få prova i en högre serie, säger forwarden Vitalie Ursu.

Nu är också tränarens 21-årige son Dima Dunets på plats i Junsele och tillhör topparna i laget. Det betyder att nio importer och ett tvillingpar från Backe försvarar klubbens färger. Efter tre knappa förluster kom så äntligen, i säsongens åttonde match, den första segern. På hemmaplanen Mon i den senaste omgången vann Junseles främlingslegion med 4-1 mot jämtländska Krokom/Dvärsätt.

Tremålsskytten Misha Javorski tycker att det trots succén är svårare att vara forward i Sverige än i hemlandet. Så stora och fysiskt starka försvarsspelare har han aldrig tidigare stött på. Även tränaren Misha Dunets anser att fysiken är den stora skillnaden.
- Våra spelare är ganska små och lätta. De andra lagen i serien kan ha spelare som väger upp mot 100 kilo och som bara skjuter långbollar. Jag vill att det ska vara "touch-touch-touch" hela tiden på planen, säger han och illustrerar den typen av passningsspel genom att gestikulera och röra sig fram och tillbaka.

Spelet i segermatchen var av rapporterna att döma så bra att många av klubbens supportrar stod uppradade och tackade spelarna med handskakningar efteråt. En av byborna som betalat en tusenlapp för att vara med i den så kallade tusenkronorsklubben och stötta klubben menade att det borde vara värt två tusen om spelet hamnade på samma nivå i fortsättningen. I lördags gjorde Dima Dunets Junseles mål i 1-1-matchen borta mot IFK Östersund och visade framgången inte var någon tillfällighet.

Inne i byn går dock åsikterna isär om nyttan med satsningen. Kritikerna har menat att det vore bättre att starta om i division 6 om det inte finns tillräckligt med bra spelare på orten och att lägga pengarna på barn och ungdom i stället. Det är argument som klubbens anhängare slår ifrån sig. DN träffar Dick Johansson utanför ICA-butiken. Han kallas Junseles störste supporter och är mycket tydlig i sina åsikter.
- Det är fruktansvärt viktigt med ett fungerande A-lag eftersom Junsele av tradition är en lägerort. Hit kommer tusentals ungdomar varje sommar och fotbollen drar på så sätt in miljoner till bygden. Vi måste också visa att vi kan göra något åt situationen i stället för att lägga oss ner och dö, säger han.

Dick Johansson tycker inte att det är konstigare att Junsele värvar från utlandet än att Djurgården och Malmö FF gör det. Han är också övertygad om att det blir betydligt dyrare att värva svenska spelare. Mest tråkigt tycker han det är att pensionärer inte kan reproducera sig. Det skulle verkligen kunna ändra på situationen i utflyttningsorten Junsele, menar han.

Att Junsele har flera gräsplaner och är något av centralort för fotbollsläger i Norrland har restaurang- och hotellägaren Börje Norberg tagit fasta på.
- Junsele IF är en klubb som på ett naturligt sätt kunde samla de största talangerna i Norrland. Om de spelade i samma lag här kunde storklubbarna bevaka unga lovande spelare på ett enda ställe.

Om denna idé går att utveckla ska vara osagt. Klart är dock att Junsele IF på något sätt måste ordna försörjningen av spelare om fotbollen ska leva vidare.
- Nästa år fyller föreningen 100 år. Det skulle vi vilja fira med att vinna en serie, kanske division 3 om vi lyckas hålla oss kvar i år, säger ledaren Thomas Hellgren.

Tills vidare har han och övriga i ledarstaben och styrelsen fullt upp med att lösa spelarfrågan resten av året. Den 1 juli reser den här gruppen av spelare hem igen till klubbarna Politehnica Chisinau, Dacia Chisinau, Rosso Floreni och Viisoara Milesti. Kanske kommer de tillbaka till höstsäsongen. Kanske kommer helt andra spelare för att dra på sig Junseles matchdress.

Anders Lövgren