Är på väg hem på min lunchrast när jag hör det mest otäcka gnisslandet som skär ända in i benmärgen på mig. Fortsätter uppför backen och oljudet hörs mer och mer tydligt. Svänger runt hörnet. Då plötsligt uppenbarar sig en gammal karl. Där står han, mitt på dagen i full mundering, kilt, kavaj, hela köret, kramandes en säckpipa i ett spontanutbrott av patriotism. Det hade nog varit lite mer imponerande om det inte hade låtit som en stungen gris...
4 comments:
Jag älskar att höra säckpipa ute i nejderna, det jade jag en neorm upplevelse på Hampstead heath (i närheten av där bordet och stolen står) en tidig novemberförmiddag när det var gråaree än grått och det stod en ganska söt ung kille och spelade säckpipa. WOW.
Men den här var gammal och ful ska jag säga dig. Det måste ha något med det att göra.
Det tror jag definitivt, men någonstans står det säkert en söt pojke och spelar säckpipa.
Man kan ju alltid hoppas.
Post a Comment