Stryktipset

Hur tänker de sig att man ska kunna stryka en duk som är typ 3*2 meter egentligen? Det slutade med att ena halvan av duken släpade in marken och blev lite sådär festligt grådaskig som man vill att bordsdukar ska vara. Sen lyckades jag med konststycket att lämna strykjärnet sittandes på en skjorta medan jag sprang iväg och svarade i telefonen. Jag trodde ju att det bara var sånt som hände puckade människor i kassa filmer. Är jag ett pucko? Nej det vägrar jag tro på, det måste vara den förrvirran jag känner över att vara tillbaka på jobbet efter hela två dagars ledigt. Det känns så fel att vara ledig nuförtiden. Jag sitter mest och rullar tummarna och räknar mintuerna tills jag är välkommen att stiga in på mitt mysiga kontor igen. Det är som om något fattas mig när jag inte får jobba... Därför har jag skrivit upp mig på charterlistan så nu jobbar jag fram till typ halv tio ikväll och elva imorgon och på måndag. Då kan jag kanske göra lite nytta åtminstone. Det räknas ju knappast som att jobba ändå. Gå och fylla på folks vinglas lite då och då. Mest står jag framme i fören och äter mat från buffen...

Det har varit en mycket händelserik morgon, egentligen borde jag sitta och räkna pengar nu men jag tänkte att jag måste ju upplysa er om Susannes tillstånd. Kan ju inte låta er stå där vilse i mörkret, om man säger.

Här är för övrigt en bild som Sam tog från piren. Mycket likt utsikten från vårt sovrum. Minus ett par buskar.